MedVetTekt

I Tema Dawkins ställde jag frågan: "Är män en evolutionsskandal?" Det verkar vara ett evolutionistiskt slöseri att vi kastar bort hälften av våra välfungerande gener när vi slår ihop dem med partnerns gener. En hona som kan föra vidare 100 procent av sina gener riskerar bara att en mutation då och då försöker rucka på ett väl fungerande maskineri. I de fall hanen hjälper till med att föda upp avkomman, eller skyddda den, så kan honan kompensera sin genförlust genom att det blir möjligt att under hennes livstid föda upp fler kullar. Men detta är ett undantag i djurriket. De flesta arters hannar använder den tid de inte äter själva till att bråka med andra hannar. Är inte detta en skandal som evolutionen borde klara sig bättre utan!?

Varför evolutionen anpassat sig till oss män är faktiskt en vetenskapligt obesvarad fråga. En hypotes har varit att sexuell reproduktion hjälper evolutionen att göra sig av med skadliga mutationer. En artikel i senaste numret av Nature ger stöd för denna hypotes. För att priset för att ha oss män ska vara lönsamt ur evolutionsperspektiv måste de skadliga mutationerna inte bara vara tillräckligt ofta förekommande, de måste också förvärras progressivt ju fler de blir. Hur ofta förekommer sådan negativ feedback (epistasis) mellan gener? Artikeln ger det förvånande svaret att sexuell reproduktion genererar detta tillstånd och skapar alltså själv förutsättningarna för sin egen framgång. Män finns för att män finns!